: Kroppshets :

2018-09-27 @ 22:12:00




 
Idag har jag sett det vackraste program på TV någonsin tror jag.... Kroppshets på kanal 1. Del 2.
Sitter med tårar i ögonen, sorg och glädje i hjärtat när jag tittar.
 
Tack för orden. Era öden. Känslor. Kärlek. Rädslor. Överlevnad. Människorna. Tankarna.
 
Tack Mia Skäringen och alla ni som öppnat era hjärtan och själar i denna serie <3. Ni är underbara. Unika. Speciella. Värda hela världen. Som vi alla är. Önskar bara att alla förstod det. Att människan finns inuti. Inte utanpå. 
 
Är så rädd att mina barn hamnar i karusellen, där man tror att man inte är något värd om man inte är smal. Snygg. Vältränad. Sminkad. Perfekt.
 
 
Jag har alltid berättat för dom att alla är unika. Alla är lika mycket värda. Att man ska vara snäll. Att människan finns inuti. Att har man inget snällt och säga så är man tyst. Att man kan såra andra genom ord. Att hur man ser ut inte spelar någon roll egentligen. 
 
Snälla världen och alla i den: Se vad ni gör med våra barn! Vi vuxna hjälper till att göra den förvriden. Vi måste sluta nu innan vi förstör en eller fler generationer.


Carpe Diem


  : Funderingar :

2018-09-10 @ 21:07:44




 
När dåligt vänder och blir bra. Då jublar mammahjärtat. Mycket. Länge. Hårt. Stolt.
 
Fast det kan vara kortvarigt. Men här är nu och nu är här. Det får man hantera och behålla. Carpe Diem.
 
 
Carpe Diem är inte uttjatat. Bara att gemene man verkar glömma att riktigt lägga märke till vad det betyder och anamma det. För mig är det viktigast av allt nästan. 
Men jag är inte felfri. Ingen är. Känns skönt att man inte är ensam.
 
 
Ibland frågar jag mig vem jag är och var jag är på väg. Inser att drömmar är gratis. Men vet inte hur man kommer framåt ibland. När kommer min tur? Jag vill så mycket men kommer dit så lite. Än.
Inuti bubblar det men det kommer inte ut. Ingen hör det jag känner att jag vill och vet att jag kan. Hur får man fram det? Var finns du som förstår mig? Som SER.
 
 
 
 
#babblarsåingenfattar
 
 
 


Carpe Diem


  : Att Sverige är drabbat :

2017-04-10 @ 14:44:21




 
Skriver väl några rader som alla andra.... Kan inte låta bli...
 
Min högst personliga teori är ju att vi har öppnat gränserna AKUT utan att stanna upp och tänka till, utan att fråga de rätta människorna om råd, utan att se efter i andra länder hur de har gjort INNAN vi bara sa Välkommen in.
 
Här gjorde vi ett stor misstag som kommer kosta oss som land och invånare en heeel deeeel.....
 
Eftersom vi sa välkommen så fort till så många, så har vi nu garanterat en heeel drös med IS-fanatisker i vårt land. Som bara sitter och klurar på när och vad de ska hitta på för att skada oss, vi som aldrig gjort DEM något vill jag påstå. Det är jag helt säker på.
 
Såklart tycker jag det som hänt är hemskt och jag är så dum att tro att vi alla kan vara sams. Är det så himla svårt att låta var och en tro på det man vill, utan att vilja döda varandra? Absolut så drar jag inte alla över en kant, så kan man inte göra. Jag blir bara så jävla förbannad på att folk är så dumma i huvudet och gör sånt här! Dödar oskyldiga tex i Stockholm eller Nice.
 
Jag blir faktiskt heligt förbannad på att vi öppnar vårt land till människor, som sedan gnäller på vad de får hjälp med.
Att vi hjälper dem och åsidosätter vårt eget folk. DET är för mig en större gåta. Men vårt fega land vågar inte säga nej, stopp eller sätta gränder som andra modiga ledare och länder. UTAN att det blir krig och kris. För det är det ju inte i dessa länder eller hur?!? Och inte heller finns det rätt resurser...
 
 
I vårt land har vi redan kriser. Inom Polisen, inom vården, inom skolan, inom psykiatrin, inom skolan och säkert en drös med fler ställen. Hål som vi måste fylla och människor i nöd som vi måste rädda/hjälpa. Här finns många av de jag känner, de finns i någon kategori. Framförallt barnen. De är vår framtid och alltså måste vi satsa på dem.
I min kommun kommer man rusta torget för 14 miljoner istället för att lägga pengarna på något av det jag nämnde här ovan. Varför? Troligen har ingen i kommunen barn. Eller känner någon gammal person. Eller känner någon som behöver psykiatrisk hjälp...... Eller hur? Så måste det vara!
 
Nej. Jag är inte nöjd med hur vårt styre har gjort med det här.
 


Carpe Diem


  : älska dig i nöd och lust :

2017-03-10 @ 22:03:00




Jag har tänkt på det där. När man gifter sig tex: Att älska dig till döden skiljer oss åt. 
 
Varför tills döden skiljer oss åt? Man kanske älskar varandra så mycket så att man lever i alla liv man lever? Ja, för jag tror man lever många liv. Tror att min man och jag har hängt ihop länge. Och kommer göra det länge till <3
 
Min lilla ärta här hemma är väldigt kärleksfull och älskar mig heeeeela tideeen =) <3. Och då säger hon att vi ska älska varann till vi dör. Men så tänker inte jag. Jag ska älska henne alltid. Utan slut. Likaså min stora dotter såklart. Vi kommer alltid hänga i hop, jag och mina barn, de är en del av mig och de är det underbaraste jag har och vi kommer för alltid vara connectade <3
 
 
Hur tänker du?
 
 
Kram till er


Carpe Diem


  : Djupt där inne :

2013-12-21 @ 00:45:00




Tårar.
Ibland kommer dom. Ibland inte. Ibland stannar dom inombords. Lixom..väntar... På? Innan man vet allt så kan man inte gråta kanske? Eller? Jag vet inte.
Vet bara att ledsamhet kan stanna inom en. Utan att du där ute vet nåt. Några där ute känner dig så väl, så de vet att du gråter ändå. Teater. Utanpå. Inuti. Öppen ridå.
Svårt att sätta fingret på. Famlar runt. Ingen ordning på känslorna. De är här.
Och där... Dom blandar sig så fint, så inget vet hur det ligger till. Ibland öppnas ridån utanpå. Då väller det ut. Som skratt. Eller gråt. Ilskan kommer oxå. Teater.
 
När de du älskar far illa, utan att du kan påverka. Vad gör man då? Sparar på det. Inne. I dig. Varför?
Jo, för de som gör illa kan du inte nå. Du trampar på för många tår. Ställer till tråkigheter i fel hörn. Bara för att du är en Lejoninna. Utan klor. Med ögon, öron, själ och hjärta som får ta emot. Skrika DUMMA DIG, till någon. Som inte förstår. Som kanske får ömma tår. Fast den borde få ett slag i själen och i hjärtat. Byta plats med den andra. I film går det. I verkligheten så.... får man prova att överleva. På vägen mot livet så är det krokigt. Så krokigt... Jag kan inte räta ut vägen. Bara försöka berätta om den, göra kurvorna mjukare, torka tårarna, laga själen, med tårar? Svara på frågor utan svar. Eller är det verkligen så det ska vara? Borde jag fälla ut klorna? Änglar är vi inte alla, nej nej... Inte jag. Och nog inte du.
Hur vet man om man gör rätt eller fel i de beslut man tar? När vet man hur valen man gjort påverkat? Jag vill veta nu. Hoppa in i framtiden och tjuvkika. Ska jag ändra nu? Eller?
 
Snäll. Nåt vi allesamman borde vara. Varför ska hat och skitsnack gå före snällhet?


Carpe Diem


  : Förenkla ditt liv - få tid att leva :

2013-06-16 @ 21:13:00




De enkla orden kan vara svåra att lyssna på. Eller följa. Eller ens börja tänka på att få att fungera.
 
Ibland gör livet inte som man vill. Dels för att man är beroende av andra männsikors val eller dels för händelser man inte rår över.
Detta gör att man ibland får sätta sig själv på hold.
 
Eller så är det så att livet rusar. Man kan inte stanna det. Försöker med fladdrande hår lixom bara hänga på. Kan inte styra. Inte bromsa. Inte tänka.
 
Bara överleva.
 
De senare åren har jag lärt mig leva annorlunda. Inte för att något hänt, utan bara för att... jag blivit klok? Eller äldre? Eller stor som jag säger ibland.
Detta visar sig som så att jag inte har bråttom. Saker sker ändå. VET jag om att veckan kommer bli apjobbig, tex med tider att passa osv så VET jag ju det. Eller hur? Då måste jag ju inte ÄLTA det hela tiden. Inte TÄNKA på det hela tiden. Jag vet ju REDAN om hur det kommer bli. Jag är ju på väg redan.
Istället försöker jag leva i nuet. Även om jag planerar inför framtiden så lev NU. Planera tex en resa. Glöm sen bort den om du förstår mig. Ingen ide att hetsa upp sig. Ingen ide att älta. Go with the flow. Resan kommer ju. Den är bokad. Allt är klart. Njut av tiden fram till avresa och var här och NU istället.
 
Om du inte tror dig klara det här, så försök ändå. Det som är svårast är nämligen att KOMMA PÅ att man ska göra det. Alltså säga till sig själv: Stop! Lev här och nu istället. Njut av nuet. Lyssna. Hör. Smaka. Dofta. Allt blir anorlunda. Det går inte på en sekund, eller en vecka. Men trampa upp den lilla stigen och vandra på den fram och åter så ska du se att den är bred om ett tag, som en Autobahn. DIN Autobahn.
Låt ingen annan trampa in där och förstöra för dig.
 
För ett tag sen så var jag i botten. Så svårt med allting. Kunde inte peka på vad det var, det bara var. Något. Namnlöst.
I flera veckor så gick jag i ett vakum. Med pokerfejjs. För det måste man ha ändå. För barnen och på jobbet typ. Ett tag. Sen går ju inte det heller förstås.
Hursom. Jag började förstå att det som hände mig var en gammal händelse. Som var några år gammal. Som du började försvinna ur mitt liv. En förändring började anas. Då sa det pang. Det gamla kom och sa Swish! Tog mig med ned i en liten dal där jag hade svårt att hitta spiraltrappan upp igen.
Efter ett tag så hittade jag den, fråga mig inte hur. Klättrade sakta upp och nu är jag på toppen igen.
Men jag vet att snart ramlar jag ned igen. Det gör jag efter några månader när något händer mig. Nu har jag fått nytt jobb, och då brukar jag dala ned. Ungefär som en sen reaktion. Jätteknäppt men sån är jag.
 Det tog mig några år att inse.....
 
Förenkla ditt liv  -  få tid att leva
 
Tänk över det.
 
ÄR det jobbigt att skjutsa barnen till nån aktivitet hundra gånger i veckan. Ja. Det är det. Men du VET att du ska göra det nu och ett tag framöver. Go with the flow, för sen kommer de att tacka dig för att du gjorde det.
Ställ lite mindre krav på maten tex. Lev med lite dammråttor. Eller bara ost som pålägg och inte 5 olika sorter. Det enkla lixom.... Skjutsar du barnen - var där då. Inte på Ica eller vid spisen eller hos frissan. Dit VET du ju att du ska ändå, så varför vara där hundra gånger FÖRE du ska dit? =)
 
Ja, visst kan det låta enkelt. Eller svårt kanske det heter. Eller det är inte så enkelt som det låter.....
 
Men prova. Om du ändrar dina tankebanor så blir det enklare och mer närvarokänsla eller hur jag ska säga.
 
Tex så bestämde jag mig för en sak när jag cyklade till jobbet. Jag skulle VARJE dag (t & rt) Lyssna. Lukta. Titta. På allt som var omkring mig på vägen till och från jobbet. Skriftningar i dofter, färger, nyanser, ljud osv.
Det var jättehärligt efter ett tag! Jag var inte på Ica, inte vid spisen, inte i bilen på väg med barnets dans. Jag var på Min väg, i mina tankar här och nu. Helt underbart!
 
Ha en fin kväll!! Kram från mig!
 


Carpe Diem


  : Oro :

2013-01-08 @ 20:44:00




När en mamma och en pappa säger att detta och detta kan hända dig i livet så blir svaret oftast: - Varför tror ni att allt ont ska hända just MIG??
 
Jaa. Svaret är enkelt. Det KAN hända dig. Men vi HOPPAS inte det gör det. Men OM du lär dig ta ANSVAR och vara MEDVETEN så kanske just du INTE råkar ut för något.
Om DU lär dig förstå ATT man ska vara snäll MOT varandra, låta OLIKA vara något vackert och FANTASTISKT tex, ISTÄLLET för att klanka ned PÅ det man inte VET något om eller sprida rykten ELLER lögner....
 
Vägen till vuxenlivet är SVÅR och KRÅNGLIG. Den är full av MÖTEN som man inte vill HA eller inte klarar av. Där man inte VET hur man SKA bete sig. Men om man får EN trygg uppväxt där de vuxna FÖRKLARAR så tror jag man LÄGGER en fin grund hos barnet.
 Men om inte alla VUXNA hjälper till med DETTA så kan barnen inte LÄRA sig hur man SKA bete sig i LIVET. Eller hur?
 
Alla vuxnas ansvar är ju att lära BARNEN allt dom skall kunna. Det som ÄR rätt och det som är FEL. Om alla vuxna skulle FÖREGÅ med gott EXEMPEL så skulle nog våra BARN vara mycket mer MEDVETNA om varandra, vara HJÄLPSAMMA, ha ett öppet SINNE, inte dömma ANDRA.
 Ingen är felfri, SÅ är det ju förstås. Men ALLA har nog ett gott HJÄRTA, bara man blir TILLÅTEN att visa detta utan ATT bli snackad om, SKRATTAD åt eller ljugen om.
Barn av IDAG är de elakaste som finns. VÄRLDEN runt dom har förändrats till DET sämre. Det är en TYDLIG trend att man MÅSTE säga det man tycker, inte TÄNKA sig för eller komma på ATT man kan såra någon, DET ska klankas ned, snackas OM och TÄVLAS i vem som har mest nyast snyggast bäst dyraste.... TILL vilken nytta? ÄR lyckan bättre om man har ALLT?
 
Varför måste något ONT hända för att man SKA förstå att vara RÄDD om varandra? Våga vara svag? Våga vara stark? Våga vara tyst? Våga. UTAN att bli talad om, LJUGEN om...
 
Tänk efter FÖRE. Det som EN annan person säger sig ha upplevt, är ju OFTAST den personens SANNING. Du måste INTE tycka som den, eller KÄNNA med den personen, men för guds SKULL låt den ANDRA människan känna sin egen sanning utan ATT DU ska säga din mening, tycka, klanka ned och ljuga om.
 
 
Put youself in others shoes.


Carpe Diem


  : Världen vänder upp och ned på livet :

2012-08-17 @ 21:37:31




Ibland blir inte livet som man tänkt. Här på orten försvann en 16-åring i tisdags och sen dess har frivilliga, Polisen och familjemedlemmar sökt. Inga spår någonstans. Spekulationer om konstiga bilar vid hans hus, någon såg några välta ur ett bylte ur en bil, han har försvunnit tidigare så det är nog ingen fara.... Många saker hör man, men bara en vet sanningen.
Han finns inte med oss mer.
 
Vid en frivillig skallgångskedja i förmiddags så hittades han i skogen. Han hade själv sagt farväl till livet....
 
En liten lapp i fickan sa var ett avskedsmail fanns och det hittades. Han säger där att han inte längre tycker nåt är roligt. Att han känt så sedan 5:e klass. Hejdå, avslutades det med.
 
Jag fick ringa min tonåring på hennes sista dag på sommarjobbet och berätta att hennes vän hittats död. Hon bröt i hop och jag fick åka dit och trösta. Efter lunch med hela familjen så åkte vi till kyrkan så hon fick träffa andra tonåringar i samma situation. Det var en fin stämmning med gråt och skratt där.
Lappen hade familjen lämnat ut för de som ville i kyrkan att läsa. Några tände ljus, andra kramades, det fanns tid för eftertanke och en kopp kaffe.
Underbara medlemmar i den Kyrkan i Österleden. Stooort hjärta till dom.
 
Som förälder får man sig en tankeställare, allteftersom vad min egna lilla familj gick igenom förra sommaren. Att vi vuxna inte alls vet vad som egentligen rör sig i våra barns hjärtan och hjärnor. Trots att de säger att allt är fint o bra och sanningen är det enda som kommer ur dom. Man kan inte så noga veta alltid. Givetvis är det upp till oss vuxna att lära våra barn tala sanning och vara öppna, men de gör inte alltid som vi säger...
Vi försökte säga till vår tonåring idag att vi hoppas att hon nu förstår vår rädsla, när vi inte når henne, just med tanke på förra sommarens tumult. Att vi vet att inte alltid sanningen kommer ur munnen på dom, fast man så gärna vill tro det. Man vill alltid tro att de mår fint de små liven, som vi vuxna skall guida genom livet.
 
Idag vandrar många tankar genom mitt och min mans huvud. Vår dotter har nog fått sig en liten tankeställare själv med. Som hon sa i kyrkan: - Hoppas detta är ett wakeupcall för de som mobbar. Fast. Det ska ju inte behövas ett sånt .... Så sant, så sant.
 
Kramat dina barn idag? Sagt till din mamma och/eller pappa -vi är ju alla någons barn- idag att du Älskar Dom? Har du stannat upp och tänkt vad lyckligt lottad du är? Att inte kanske gnälla över att  man har lite trasiga skor, eller inte fick en pizza idag. Att kanske öppna dina sinnen och tänka på att vi alla är lika, egentligen. Att du kanske inte MÅSTE dammsuga just nu, när ditt barn vill lägga pussel eller berätta nåt som hänt dom idag...
 
Tag vara på livet. Carpe Diem. Lite uttjatat. Men det är sanning i de två fina orden.
 
Kramen till er där ute.


Carpe Diem


  : Dagen idag :

2012-05-22 @ 21:41:36




* Jobbat o slitit heeela dagen

* Zumbat så svetten LACKADE

* Käkat kvällsmat. Klockan 21,29....

* Ätit rosa prinsesstårta med krona på. Det är ju doping av Estelle idag =)

* Svettats hela dagen. Fick dusha när jag kom hem. FÖRE Zumban...

* Satt i skuggan på framsidan. 23 grader varmt

* Missat Mello idag....=/

* Märkt att jag glömt boka klipptid till mig o lillan. Igen...

* Fick info av maken, att polen som var 6 grader igår kväll när vi fyllde den, idag var 18 grader =)

* Väntar på att klockan ska bli 21,55 så jag kan se GCB



Carpe Diem


  : Dåligt minne.... :

2012-05-17 @ 18:37:13




Om man som jag, har kasst minne, så måste man ta alla tillfällen i akt att påminna sig själv....



Carpe Diem


  : Skicka vidare :

2012-04-14 @ 11:04:00




Detta med skicka vidare. Du vet vad det är va?
Ja, om du inte vet så är det som så att du kan ge någon något utan att få nåt tillbaka -kanske ett tack eller så- och sedan är det meningen att den du gav nåt, ska ge något annat -eller samma sak- vidare till någon annan = Skicka vidare. Visst är det fint?

Jag brukar ge bort min parkeringsbiljett så fick jag något tillbaka häromdagen. När jag häromdagen var i Örebro och skulle på mammografin, så kom en kvinna och knackade på min ruta. Hon undrade om jag ville ha hennes parkeringsbiljett. Men gud! Preciiis så som jag brukar göra =). Vilket jag sa till henne och vi skrattade och pratade litegranna.
Vad glad jag blev, att jag äntligen fick uppleva samma sak som jag brukar göra för andra. Världen är snäll ibland, om man är snäll mot den.

Har du gjort eller fått nåt sånt här?

Jag hörde att en kund kom in på Smakbiten här i stan för ett tag sen och betalade en viss lunch -soppa tror jag- till nästa person som köpte det. Så när nästa person som köpte soppa kom, så sa Linda att någon redan betalt den. Underbart..... Sånt borde vi göra mer här i livet. Det glädjer andra och man blir glad själv. Prova!


Carpe Diem


  : Tuttkontroll :

2012-04-11 @ 21:41:31




Jaaaa... Inuti mitt huvud är jag 24. Så är det. Lixom gillar en viss musik och en viss typ av kläder, gillar att sminka mig, locka håret och måla naglarna, älskar att dansa osv. Alltså 24. Men idag var jag till USÖ och puttade in tuttarna för kontroll. Mammografi. (Vaf*n är det för namn egentligen???) Det gjorde lite ont men var över på dryga 5 minuter. Alltså betyder detta att jag inte är 24. Utan lixom... över 25.... =D. Eller lite mer... Men det gör inget, för jag kommer alltid tänka och tycka: ung i hjärta ung i sinnet. Är det inte så? Säjjer bara: Kommer jag i mina äldsta dagar dragandes på gabardinbyxa (heter??) så shooot me. Eller kommer jag i knäkort kjol, kappa och lågskor när det är -24 och så gnäller jag på ONT I BENEN... så shoot me. Kram där ute.


Carpe Diem


  : Ibland vet man inte :

2012-04-08 @ 21:23:03




Änglavakt.

Ibland vet man inte vad som ska hända här i livet. Man planerar sin dag och så BAM så händer nåt oväntat med familjen som gör att man inte kan slutföra det som planerats. Man får låta de sina sköta sig själva. Den som ordnat det bäst och mest, får ha gjort det till en person mindre.
Olyckan kan vara framme fortare än du anar. Tag därför dagen som den kommer, men var medveten. Hör, känn, lukta, upplev. Då skaffar du dig minnen. Nästa dag eller sekund så kan du tänka på vilken tur du hade som just den där gången luktade, sa en speciell sak och var närvarande.

Idag gick alla planer i stöpet men familjen är hel. Det är huvudsaken. Även om jag missade en fin middag med goa familjen, syskon o allt, go mat, mysiga samtal och annat. Hoppas vi kan göra om det.
Fick dock en underbar doggybag, så även jag och maken kunde njuta av samma mat som de andra =) Tack.

Tack ni, underbara familjer och vänner som hjälpe oss idag. Ni vet vilka ni är. Kram och Puss till er. Ni är guld värda. Njut av dagen ni oxå.


Carpe Diem


  : Skicka vidare :

2012-03-26 @ 21:53:19




Idag gjorde jag en god gärning.

Min frisör -Vass Saxar- har haft inbrott. Två gånger på en vecka. Inte kul för en ensamföretagare. Tjuven/tjuvarna fick inte nåt med sig knappt förutom en sårskada.

Jag kände för att försöka muntra upp lite, så idag köpte jag en bukett tulpaner och åkte dit med. Agneta blev väldigt rörd.... Det var meningen =).

Så lite för att glädja någon.....



Ungefär som när jag skickar vidare. Oftast gör jag det med parkeringsbiljetter. När jag "parkerat klart" så ger jag den vidare till någon som skall till att köpa egen biljett, om det är bra med tid kvar på den vill säga. Mottagaren brukar alltid bli väldig glad. Vissa vill betala, men det vill inte jag veta av. Skicka vidare.... <3


Carpe Diem


  :..Att vara..:

2010-01-16 @ 22:13:47




På sista tiden har jag tänkt. Tänker på hur fort livet på något vis rusar förbi. Att man som förälder och människa allt för sällan stannar upp och bara ÄR.
Varför gör man så?

Jag tänker allt oftare på att vara här och nu.

Att jag skall vara med barnen mer, att jag skall med hela hjärtat, vara DÄR, inte i matlagningen, inte tänka på dammsugningen, inte tänka på jobbet nästa dag, inte, inte, inte.
Faktum är ju att allt det där andra, det har jag gjort så många gånger, i flera år, så jag vet hur man gör, att det ska göras och måste göras. Varför ska jag tänka på mycket på det?? Varför skall jag bygga en stress som jag egentligen inte behöver?

Mina barn, dom behöver mig. Jag kan inte göra om den tiden som är nu. Om jag inte fångar tiden nu, så passerar den med mina flickor, och jag kan inte på nåt vis få den tillbaka.
Dammsugaren, den står där. Jag kan plocka fram den sen, eller imorron. Lite damm gör ingen skada. Diska just nu, är inte viktigast, jag har porslin till nästa måltid.

Detta har jag börjat med och jag känner mig lugn. Jag känner mig mer närvarande med barnen och sambon. För han är lika viktig han. Ibland skenar jag iväg, det erkänner jag. Tex sitter vid datorn eller så. Och sen så MÅSTE ju golvet dammsugas då och då =)
Men jag har inte samma stress som förut tycker jag själv.


Ta vara på tiden du med. =). Den går så fort.


Carpe Diem


  :..Dumma människor..:

2009-10-21 @ 18:32:10




Varför finns det så dumma människor?? Som på nåt vis "skor" sig på att snacka illa om andra? Varför tror dom att dom vet allt, genom att vara så "smarta" och tro på skvaller och skitsnack?? Who died and made them king or queen of bullshit???

Jag blir så förbannad när jag hör folk snacka så mycket. Fast samtidigt så måste man ju förstå att folk tycker olika. Det är det ju inget fel i. Men om människor i allmänhet kunde säga: Detta är MIN åsikt. Då har man inte farit med osanning eller skitsnack. Om någon sen i andra änden inte förstod att det var en personlig åsikt, så är det problemet dens. Eller hur?
Sen tycker jag förståss att det är tokigt att bara höra den enas version, man kan inte skapa sig en rättvis bild då. Och då är det lätt att det blir knas, för man vet ju inte hur den man inte talat med kände eller tänkte....

Om dom som kläcker ur sig skit skulle råka ut för det själva, undra hur dom skulle reagera då....
Jag brukar säga: Fråga personen själv, så får du veta hur det är, istället för att tro en massa. Och gör det INNAN du tror en massa.

Sen är det väl klart. Mognad spelar nog in. Och hur man själv blivit påverkad av sina föräldrar och sånt. Vet man inget annat än skitsnack och avundsjuka, så vet man juh inte, eller hur? Trist för personen bara att den inte inser det själv och ändrar sig.
Som du behandlar andra, kommer tiofalt tillbaka, så är det sagt in nån gammal profetia eller nåt. Jag tror det stämmer. Är du negativ, så blir allt negativt.

Sen ska man vara stark i sig själv tror jag. Det man VET det VET man om sig själv och sin familj mm, sen vad andra TROR... Ja, det kanske man bara kan skratt lite åt. Fast förståss kan man bli sårad, men jag tänker ändå som så att det jag vet, det VET jag.

Du som läser det här, känner dig nog träffad själv skulle jag tro =D.
Kom i håg att det är du som vinner i längden, även om båda sidorna av "myntet" inte kommit till tals =). Den andra sidan har nog en konflikt den med, som du inte kan förstå, och inte kommer förstå. Dom tänker nog likadant skulle jag tro. När två tror dom har rätt båda två, då är det tajm-out som gäller!

Sen är juh den bistra sanningen och verkligheten den, att vi vet ingenting om utifall vi gjorde rätt eller fel idag.
Det visar sig om 20 år eller så...

Kram...


Carpe Diem


  :..Hollywoodfruarna..:

2009-09-22 @ 20:50:30




Vill bara säga min mening i mediadraget kring Hollywoodfruarna:

I löööve Maria Montazami - mjuk, go, blond, snäll

I haaate Anna Anka - spetsig, elak, dum, nedvärderande



Kort och konsist.


Carpe Diem


  :..Är det någon mer?..:

2009-09-19 @ 10:25:31




Är det någon mer än jag som ser hur vackert det är ute? Det är en blanding mellan höst och sommar på något magiskt vis.
På morgonen är det vante-kallt och på eftermiddagen är det kortärmat-varmt.... =)


Gör som jag. Andas in utedoften. Se med vakna ögon. Kom ihåg det vackra. Känn.


Carpe Diem


  ...Gratis godis..:

2009-08-02 @ 22:25:06




Ni vet den däringa hemsidan Gratisgodis.se??! Den fungerar!! Jag beställde godis för ungefär 4 veckor sedan och häromdagen kom det ett paket med posten. Cooolt.... =)



Carpe Diem


  :..Och..:

2009-07-07 @ 23:05:40




Varför kan inte jag sova?????



Suck.




Carpe Diem








Mina besökare

Totalt:

Denna månad: Denna vecka:

Idag: Online nu:
RSS 2.0