Fritt från hjärtat....

 

Åren går. Livet förändras. Människor i livet förändras.

 

Förändras jag med? Eller? Frågan är.... 

 

Min envishet i mig är svår att tygla... Jag är envis. Och egen. Och gillar nog att göra saker på mitt vis. Fast jag har fel med. Många. Och ofta. Men envis nog att inte erkänna det ibland.... En personlig brist kanske.

 

Saknar en riktigt god vän. Vet inte varför jag inte har en riktigt nära vän, den där som man träffar varje dag, ringer ofta eller dricker kaffi eller reser med. Ibland vänder jag det mot mig själv, att jag inte är en god och hjärtlig person. Så tror jag. Ibland vänder jag det till andra - som jag gillar, vill hänga med, träffa oftare osv - att det är att de verkligen inte bryr sig. De lever sina egna liv och har inte tid. Ibland lever jag mitt liv med och hinner inte höra av mig. 

Men jag vill påstå att jag hör av mig oftare än andra och får kanske inse att de inte är ämnade för mig. Att jag ger mig själv till dem, lättare än de till mig. Min energi har tagit slut nu.

 

Jag vill tro att jag är en person som oftast inte tycker eller talar illa om andra. Att jag är en normal människa som älskar livet och det lilla där runt kröken. Att jag kanske vill gå min egen väg ilband och vara ensam (samla energi på mitt vis) och njuta av fint väder eller en god bok där och då -Carpe Diem-... Jag vill dela de små ögonblicken med en vän.

 

Något jag tänkt på är att vi säger för lätt ja här i världen och TROR att vi MÅSTE dela med oss av allt i våra liv, men det måste vi inte alls det. Om nån har problem med detta så är det den som inte får veta som äger det, inte den som väljer att inte dela med sig anser jag. Skitsnack är enklare än samtal för många. Att hävda sig, att påstå att man är bättre än andra.

 

Men nu har jag bestämt mig för att inte höra av mig så ofta till de som inte verkar ha tid för mig. Såna jag gillar mycket och verkligen vill ha i mitt liv. Men de får leva sina liv nu, det respekterar jag såklart, för det måste man få göra. Så får jag leva mitt såklart. Även om jag saknar. Och kommer känna mig en gnutta mer ensam.

 

Jag vill ha många i mitt liv men livet har inte blivit så, vilket gör mig ledsen ibland.

 

Det finns en vän jag har sedan 16 år tillbaka och vi kommer aldrig skijas som vänner, trots 25 mils avstånd <3 Henne är jag glad för att ha i mitt liv. Älskar dig min vän, du vet vem du är.

 

Sådär. Fick en liten stund att vara lite ynklig och liten =) Men ibland behöver det ut ur systemet.

 

 

Ha en fin dag, du som råkade läsa här idag.

 

Kram <3