Har alltid sagt att våra barn är snälla. Dvs dom hittar aldrig på hyss. Nathalie har gjort typ 2 hyss eller nåt, varav det ena var att kasta kritor på korkmattan för det blev så coola prickar =).... Att dom oxå varit förskonade från olyckor, är jag evigt tacksam för.
På sistone har det lixom ändrat sig =/

Nathalie fick en Bakers cysta i knävecket och före det fick ha gips för att hon ev brutit båtbenet i handen.
Idag -stackars gumman- så åkte vi fyrhjuling. Och i en uppförsbacke så välter den bakåt/åt sidan. Johan, som går bakom, hinner precis fram och får tag i fyrhjulingen, innan den pressar ned Nathalie mot marken mer än den hann. Hon hamnade platt på magge med fyrhjulingen över sig.
Tur i oturen, så hade hon hjälmen, med visiret nere, samt att hon landade på gräs. Inte en pinne eller sten i närheten som kunde skadat henne.
Stora hjärtat!! Fick lite skrapsår på knät bara som tur är.

Joline då. Hon har varit snäll hon med. Tills typ nu =/

Hon har börjat gråta och gnälla för allt som inte går henne vägen. Kastar sig på marken, först på rumpan och sen slänger hon ned hela ryggen och huvudet och ligger och skriker....
Häromveckan petade hon in ett russin i näsan oxå. Det gick ju bra.... Sen hamnade potatisen där -mer av olycka förståss- och idag så föll hon ned från stolen, slog tydligen i hakan så att framtänderna gjorde två fina hål i läppen.
Blodet bara forsade -som det ser ut att göra när det blandas med saliven- och hon grät och grät.
Fick en tjusig fläskläpp.... som lade sig sen. Lilla hjärtat.


Och. Jag gissar att det inte är slut än....