Vissa dagar blir jag extra berörd.

 

Vissa dagar så berör vissa möten mig så in i själen.

 

 

Som pappan som desperat behöver tag i sin dotters läkare.

Eller han, den sjuke som inte än accepterat sin sjukdom men som ändå öppnar sitt hjärta för mig en stund.

Eller det gravida paret som åkt till fel stad på kontroll av bäbis.

Damen vars telefon lagt av och hon i tårar berättar att hon inte får tag i sin man nu.

Den utländska familjen som ringer en och en för att höra hur sin släkting mår efter olyckan.

Eller alla de med diagnoser som vinkar och hejjar när de går förbi.

Och personen som gråter av lättnad när jag hämtar en rullstol och hejdar en sjukvårdare för att stanna kvar under tiden.

 

 

Möten med människor kan vara så underbara.