: Kökultur i Sverige :


2013-08-01 @ 23:24:04


Idag brann det i håret på mig. Som fan kan jag säga.
 
Jag, som oftast är artig -eller helt enkelt inte råkar på dumhuvuden särskilt ofta?- brukar inte hetsa upp mig, men idag... då....
 
Står i kö. 4 före mig. Kön är lång för killen i kassan är nyanställd -fråga mig, jag är stammis- så det tar naturligtvis lite tid. Hur ska nya annars lära sig jobbet??
Bakom mig kommer en äldre dam, och sen fylls kön på. Jag tänker: De borde öppna en kassa till, för nu blev det chokat här =).
 
Då kommer den upp en kvinna brevid mig, med korgen full och famnen överfull. Hon tittar på mig och säger nåt i stil med:
-Det är min tur nu.
Öh??? Va? tänker jag chockad... Säger:
- Va?
- Det är min tur nu. Familjen är där framme och väntar på mig.
Jag kollar framåt i kassan och ser inga som "hör till henne" utan bara de som stått i kön lite längre än mig.
- Neej, det tror jag inte säger jag.
- Joo, det är min tur nu.
Jag kollar på henne med blick som säger: Är du dum i huvudet eller?? Hon bara tittar på mig.
 
Damen bakom bara:
- Du, det tror jag inte. Ställ dig i kö som alla andra, vi har stått länge här nu!
- Ja, just, du får ställa dig i kö du med, säger jag. Kvinnan kollar oförstående på mig/oss. Lommar iväg och jag tror inte hon trängde sig i kön brevid.
 
Vafanihelvete?!??! Damen bakom mig blev helt i upplösningstillstånd nästan och sa massa dumt. Men jag höll typ med henne.
 
Vad tog det åt kvinnan som trodde hon skulle tränga sig i kön?? Jag kollade bakåt och det var lätt 6-7 personer i kö bakom mig. Fan, vilket dumhuvud! Vem trodde hon att hon var?? Satan så förbannad jag blev!
Oftast vet vi i Sverige hur man beter sig i kö, men tydligen inte denna... person....


Carpe Diem





Välkommen åter!

Skriv gärna några rader är du rar:

Namn:
Kom ihåg mig

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Din kommentar:

Trackback