Djeesus vad maken kan skrämmas!!!
Igår kväll vid 19-tiden så ringde han mig från jobbet och kved om magont, ont i njurarna. Skulle gå på toa o ringa mig igen. Ingen ringde.
Då ringde jag honom och hans kollega Niklas svarade. Han hade ringt ambulansen åt maken för han låg innanför dörren och bara kved.
Jag akutskjutsade iväg lillan till min "svägerska" AK och lämpade av henne där och iväg till akuten för att vänta på ambulansen.

När den kom så hade han smärtlindrats och mådde bra. Fick ett rum och sen fick jag ringa tonåringen och berätta, som givetvis blev rädd och ledsen, men stannade där hon var. Vid nio hämtade jag henne och då låg maken ännu på rummet.....
Några minuter i 22 åkte vi därifrån. Maken kom hem i taxi 01,30 cirka, då var jag nere och kollade hur det var. Jag hade bäddat i soffan utifall att.... Tur det, för halv tre så ringde han mig och sa att nu är det dax igen. Jag fann honom på vardagsrumsgolvet.... Han fick ta medicin som efter 25 minuter inte börjat värka.... Akuten sa att det kunde ta uppemot 40 minuter. VAFAAN är det för bullshit??? Njutstensanfall -som det antas vara- behöver ju smärlindras N.U inte SEN.

Han somnade till och vid fyra så väcktes jag av ljud. Sprang ned och då ligger han på golvet igen i otroliga smärtor, men då ringde jag 112 och begärde en ambulans. De kom o tog med honom in igen och lag försökte sova. Igen. G.i.c.k i.n.t.e. Så halv 5 smsade jag chefen o sa nejsan hejsan jag kommer inte in o jobbar idag inte....
Vid nio var jag på akuten igen... Inget hade hänt mer än smärtlindring. Vid 12 blev det röntgen och efter lite tjat så halades det fram några limpmackor -maken hade lixom bara ätit en pizzabit på 24 timmar- och så fick han en ny säng att sova i. Halv tre var vi hemma med beskedet att dom inte såg några njurstenar. Kanske kissade han ut den när vi var på röntgen??

Hursom. Jobbigt dygn kan jag säga, är heeelt slut jag med. Men imorron får jag jobba o maken va hemma.

Hur har din dag varit??