Detta brev är från Anders, en livscoach som jag lyssnade på för några månader sedan i Stockholm. Han är en fantasisk talare och inspiratör. Han får dig att förstå att du kan mer än du någonsin kan tro eller ana.
Du kan på hemsidan prenumerera på hans veckobrev, så dyker det upp kloka ord i din mail, som veckans, som du ser här nere. Läs och njut. Sug in varje ord och kom ihåg dom. Dom kan förändra dig.

Får en hel del mail från människor som av olika anledningar känner sig misslyckade i livet. Några är deprimerade för att de inte har nått så långt som de tycker att de borde på karriärstegen eller för att de inte kan gå ner i vikt. Andra tvivlar över sina liv för att de inte känner så mycket kärlek för sin partner som de anser att man ska göra för att kunna vara lycklig. Oavsett vad det är, så verkar den gemensamma faktorn enligt mig vara att de har satt upp väldigt strikta regler för hur saker och ting ska vara. När jag t.ex. frågar någon vad som behöver hända för att de ska känna sig älskade, så svarar de ofta med en otrolig radda saker som måste uppfyllas innan de är tillåtna att släppa loss lyckliga hormoner och kemikalier i systemet: Om min partner säger att jag är den bästa de har haft, men de måste säga det med den där mjuka rösten och den där speciella blicken i ögonen. Och om de slutar upp med det de för tillfället håller på med när jag tilltalar dem oavsett hur viktigt det är. Och om de inte kan hålla sig från att vilja ha mig när jag har lust. Och om de ställer upp för mig utan att jag behöver fråga. Och…

Än värre blir det när man får reda på reglerna de samtidigt har för att känna sig oälskade: Om de verkar tänka på annat när jag pratar med dem. Eller om de har ”fel ton” när de säger att de älskar mig. Eller om de inte har plockat undan efter sig. Eller om de går in med skorna när jag precis har städat. Eller om de inte vill ha sex varenda gång jag vill ha det. Eller om de inte har samma åsikt som jag om barnuppfostran... Märk väl att den här listan separeras med ”eller”, vilket innebär att det räcker med att EN av alla dessa regler bryts för att de ska känna sig avvisade, orespekterade eller oälskade. Som du kanske tänkte på så var det skillnad med reglerna för kärlek. De separerades av ”och”, vilket leder till att det inte är dags att känna riktig kärlek förrän alla dessa regler uppföljs samtidigt. Gärna i samband med att planeterna står i linje på stjärnhimlen, det är fullmåne och alla biorytmer samstämmer.

De regler som de omedvetet under sin uppväxt har ställt upp för kärlek, är så komplicerade att de nästan är omöjliga att uppfylla ens om man vet om dem. För det som gör saken etter värre är ju att de dessutom väldigt sällan är kommunicerade ens till dem själva. För om man behöver säga hur man vill ha det så räknas det inte. De har satt upp sina personliga regler för livet, så att det knappt går att vinna. Inte konstigt att de flesta mår dåligt oftare än de mår bra, eller hur? Det kanske märkligaste av allt sett från min synvinkel är att om du frågar dem var de har fått alla dessa regler ifrån, så blir de plötsligt väldigt vaga. "Det är ju så det är", "Kanske för att mamma sa det en gång", "Jag ser ju att andra har det så och då är det ju inte mer än rättvist att jag också har det så". Vet inte om du tycker att det här är en märklig kontrast, men de är så att säga villiga att offra sina liv för regler som de verkar ha tagit till sig ganska lättvindigt och utan större eftertanke. Hoppas att du ser paradoxen i detta, för det finns alltså för den som lyssnar en lista med saker som andra kan göra för att styra deras känsloliv.

Bryt det här så har jag bestämt mig för att må dåligt. Gör det här så kanske jag mår bra en stund. Oftast är de inte medvetna om det men det här gör att de blir offer för sina omständigheter och är dömda till att spendera livet med att ständigt söka upp ställen och personer där de kan tassa runt på tå utan att få dem trampade på. Det blir ett evigt jobb som "emotionella mattläggare" där det gäller att lägga heltäckningsmatta över hela världen för att inte bli sårad, besviken eller arg. Lyckliga människor har förstått att det är så mycket enklare att bekvämt navigera genom ojämn terräng genom att ta på sig ett par sköna skor. De mentala skorna är nu inte att byta ut dina gamla regler mot nya och bättre. För även om det givetvis är skönare att leva med "varje dag ovan jord är den bästa dagen i mitt liv" eller "bara jag får 3 personer att le idag så är jag framgångsrik", så blir dessa regler snart till nästa nivå av mattläggning. Nej, de bekvämaste av alla mentala skor är att se att vilka regler du än råkar ha tagit till dig så existerar de inte annat än i dina tankar. Vissa av dem kan vara användbara som riktlinjer medan andra ställer till det för dig.
Spelar ingen roll när du väl förstår att du är född med en inre visdom som, så snart du slår av autopiloten, gör det lätt för dig att se skillnad på vilka regler som är vettiga för tillfället eller ej. Plötsligt är du inte känslomässigt beroende av dina omständigheter.

Hur kan du använda den här informationen på bästa sätt? Det är inte lätt att spela ett spel som du inte vet reglerna för och än svårare när man inte förstår att de flesta av dem är påhittade. Att köra på vänster sida i England och på höger i Sverige är bra att alla följer. Att tro att du måste stressa upp dig över andras beteende tills du mår dåligt nog för att våga ta upp det med dem lite sämre ;-)

Så vilka är dina nuvarande regler för livet? När får de dig att tro att något på utsidan måste ändras för att du ska kunna må bra? Är de vettiga? Är de tagna lättvindigt men du försvarar dem gravallvarligt? Inse då att det är du som satt upp dem, att de inte är på riktigt och att du kan ändra dem, vänligt hjälpa andra att förstå dem eller helt enkelt inte ta dem på allvar. Oavsett vilket, så utlovar jag att den insikten tar ditt liv till en helt ny nivå Kopierat och vidarebefordrat med tillstånd av Anders Haglund "Veckans Anders" www.lifevision.se/">www.lifevision.se