Idag är jag stolt. Stolt som tusan!!!

Som några av er vet, så är ju vårt lillhjärta jätterädd för hundar och katter. Av någon outgrundlig anledning.... Vi har ingen aning om varför, men hon darrar och blir helt stirrig lilla hjärtat =(.
Men idag har vi varit hos min moster Yvonne, i huset dom köpte för ett tag sen och som de renoverat. Nu har dom flyttat in (*host* i julas rättade sagt...) men kartonger står högt och lågt och allt är inte klart än, källaren tex. =).
Men idag tog vi en stund på eftermiddagen och hälsade på. Dom har hund. Och katt.....

Och gissa vad som händer..... Jolinehjärtat bryr sig inte alls mycket. Efter en halvtimma så törs hon gå emellan mig och pappa utan att darra eller springa nämnvärt =)))). Så skönt att se.
Sen plockade moster Y fram katten -låg under sängen i sin korg där- och lillhjärtat hon stog bara stilla och pratade och tittade. Inte klappa dock! Nej, nej. Det tar vi en annan gång. Hon vågade tom gå ur rummet och in i vardagsrummet för att hämta kattens lilla leksak, och där ute var Malle, hunden =). Det du!!!

Jag är såååå stolt över henne. Hoppas hoppas nu att detta blir vändningen. Att hon slutar vara så rädd för hundar och katter. Det är inte så himla kul faktiskt. Att se sin lilla unge darra och lyfta upp benen när man bär henne och hundar eller katter kommer i närheten. Det är inte kul för henne heller kan jag tro, att vara rädd och leta efter djuret hela tiden.
Men nu hopps jag att det släpper faktiskt. Håll en tumme söta du!! =)

Imorron är det jobb igen. Undrar hur många mail jag har i inkorgen....=) Tjing på er, nattinatti!