Nu har den kommit hit. Den förbannade KRÄKSJUKAN! Som jag avskyr....

Inatt vaknade jag av ljudet som mammöron kan höra direkt: Spyljudet.


Upp och iväg och johodåminsann! Där ligger lillhjärtat och gnossar runt i sitt kräks.. Fy tusan! Upp med henne av med kläder, ned i badkaret, tvåla in, skölja av, plocka ihop sängkläder och starta en maskin mitt-i-natta... Byta blöja och hoppsan! Nu kräks igen... Käka vitpepparkorn...

Sen, tillslut, kunde jag baxa ned henne i våran säng på handdukar och med diverse atteraljer för att klara natten. Var vaken ända fram till 3, då vi båda somnade och sov till morgonen. Eller ja... Hon vaknade vid 6.10 och ville GÅ UPP!!! Amenfifan! Efter lite prat och så så somnade hon om och vi vaknade halv 9....

Sen har hon varit nästan som vanligt. Bara 38.1 i feber märkte vi vid lunchen. Sov i nära 2 timmar och är som helt vanlig igen. Konstigt. Kanske vi slipper??? Äh, det är bara önsketänk tror jag. Man känner ju efter heeela tiden: Mår jag illa nu? Nu då? Eller nu kanske? =D

Nu mår jag lite illa bara för jag kände efter... =/

Jaja, uppdatering följer...

PS: Chefen ringde förut. Önskade krya på oss och sa att jag helst inte fick jobba imorron... Häpp. Taget lixom! ;=)