: Lite turbolent :


2011-12-10 @ 23:28:46


Sådär ja. Då har det varit lite turbolent här i familjen igen. Finns det ingen stopp på denna madness???

Storhjärtat har i måndags och tisdags klagat på lite ont där hon har sin cysta, dvs vänstra äggstocken. På onsdagen fick hon lite feber. Vi valde att ge henne alvedon och avvakta.
På torsdagen bestämde vi oss att ringa till vårdcentralen. - Kom och lämna prover, blev svaret. På akuten fick hon lämna prover och sen åka hem.
Efter drygt två timmar så ringde dom tillbaka oss. Nåt prov hade visat för högt värde.... Och vips så sitter vi där hela familjen och får veta att de vill operera henne akut.... okej.... ta in, ta in.... Och ev ta bort äggstocken om cystan och den hade trasslat in sig. Och det hade vi inte fått veta tidigare... nu blev vi lite nervösa.
Hyr ut lillan till farmor och efter några timmars väntande, så är hon sövd 20,30.
Operationen tar ungefär 50 minuter sa de första gången för några veckor sedan. När vi suttit i väntrummet utanför operation i över 1½ timma, då fick vi fjärilar i magen..... Nåt har gått fel!

23,00 ca så kommer ena läkaren ut och säger att allt gått bra. PIUH!!!! Vi fick just då en macka och kaffe och strax fick vi komma in till vår nyvaknade dotter. Omtöcknad och ont... krakan.....

Halv ett ett åker Johan hem. Han ska ju lixom jobba vid 06,00-tiden.... Jag låg på uppvaket i en säng brevid storhjärtat tills hon kvicknat till och kommit tillbaka på sitt rum på avd Q. Därifrån gick jag 04,05... zzzzzzzzzzzz.... Uppe i 22 timmar i sträck....
Cirka 8,15 ringde klockan igen och närmare halv tio var jag där igen..... med Johan... Vi satt hela dagen och hela kvällen hos henne, förutom att vi var hemma och åt.
Hon stannade ytterligare en natt och äntligen idag lördag, så orkade hon ta sig hem. Fortfarande jätteont men otroligt mycket piggare =) Gumman...

Vi lyckades inte komma iväg på min mormors begravning i går, orkade helt enkelt inte. Och idag tog vi oss på ett 50-årskalas. Det var skönt att även storhjärtat orkade följa med =).

Nu får det räcka med händelser i vårt liv känner jag. Liiite för mycket har hänt sen i juli kan jag tycka nu....


Carpe Diem





Välkommen åter!

Skriv gärna några rader är du rar:

Namn:
Kom ihåg mig

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Din kommentar:

Trackback